Som en riktig polack är jag stor beundrare av olika sorters soppor. Till min stora glädje, upptäckte jag för ett tag sen, att ett cafe på universitetet, som heter Jalla säljer soppa till lunch för ynka 39 kr. Dessa soppor har visat sig vara underbart goda, alla från trattkantarellsoppa genom champinjonsoppa med chilli till majssoppa med chilli och fler på vägen. Igår satt jag och pluggade med Sylvia i skolan och vi skulle äta lunch, eftersom jag glömde förbereda en matlåda blev det självklara valet en soppa. Sylvia, som gick till cafet i förväg för att värma sin mat, kom och sa du kommer bli glad över dagens soppa", för att dagens soppa var inget mindre än sparrissoppa! Sparrissoppa må vara en av dem godaste sakerna jag ätit, den ligger minst på min top-tio-maträtter lista. Därför sprang jag nästan upp och köpte soppan vartefter jag sprang ner dit vi satt och började äta. Och urk, så äcklig! Den smakade gräddsås med extra mycket smör och absolut inget sparris! Det fanns något som kunde tyda att det är sparrissoppa, men det verkade vara de hårda delarna från sparrisen som man skär bort... Stackars mig sådan besvikelse.

 

Idag är det som känt fettisdagen och eftersom vi har bott i Sverige i flera år så har de blivit en tradition att äta semlor hemma hos oss också. Min mor köpte en varsin semla till oss, men jag var lite skeptiskt. Jag tycker nämligen inte om grädde och semla är ju bröd med grädde, så varför skulle jag tycka om det? Nej, det gjorde jag inte, kan jag säga! Jag tog bort all grädde och åt brödet med mandelmassan, det var emellertid gott, men det är ju inte semla jag åt, för det var ingen grädde kvar.

 

Det roliga och ironiska är att jag just nu sitter och äter en varma koppen - sparris och ska snart iväg till Sylvia och Sandra för att äta.. semlor. Men ja, varma koppen är ju riktigt gott och de har köpt bröden, grädden och mandelmassan separat, så jag hoppas jag kommer bara kunna göra bröd med mandelmassa, annars för jag väl bara titta på. 

 

Och angående vackra ögon... Haha, det är så löjligt egentligen, men aja, det är mi blogg trots allt jag FÅR skriva löjliga saker, inte sant? Jodå. Idag hade jag en datorövning där vår seminarielärare skulle gå igenom hur man gör vissa diagram och räknar fram vissa viktiga statistiska mått i excel. Jag var något orolig, för att min seminarie som heter Göran, är i mina ögon närmare 80 år och hur skulle han kunna förklara excel för sina studenter som växte upp med dator? Nej, jag hade antagligen rätt angående att han intet kan, för att vi fick en ung kille som skulle ha övningen med oss. Och den killen, asså herregud! Han var inte något vidare jättesnygg, men hans ögon................... Jag har aldrig i mitt liv sett så vackra ögon, jag trodde att jag hade stora ögon, men hans... Stora, hasselnötsbruna, med ögonfransar som man endast kan se på photoshoppade modeller, heelt otroliga! Tack och lov uppstod det ett problem med mitt excel-fil, så jag var tvungen att gå fram och fråga honom om hjälp och för en gångs skull, hade jag inga problem med att hålla kvar ögonkontakten med en person jag inte känner, man kunde helt enkelt inte slita blicken ifrån hans ögon! Synd att jag inte valde hans seminariegrupp som jag först funderade på, men förhoppningsvis får jag se dessa gudomliga ögon ännu en gång på nästa datorövning.

 

Nu drar jag, 

Tjingeling!

G' day mates!

Vilket jobb jag gjorde idag, shit! Och nej, jag menar inte plugget, det orkade jag inte med. Men jag vaknade upp imorse och kollade runt i mitt rum och det var stökigt och fult, så jag började städa. Storstädning blev det! Rensade garderoben på massa onödiga grejer, blev två stora kassa fulla med skräp. Nu är det ordning och reda i gardereoben och byrån och jag har dammat av och damsugit varenda yta och hörn i rummet. Efter sådana här storstädningar, brukar jag alltid hålla större koll på mig själv gällande hålla ordning och reda, så förhoppningsvis blir det ett par veckor med total reda.

 

Efter skitdagen som jag berättade om, har jag haft ett par roliga och trevliga dagar. I fredags kom Sylvia, Sandra och Mattias till mig, och vi spelade en massa spel. Jag, denn äkta ekonomen, satte dem i totalkonkurs i Monopol, men lyckades inte vinna en enda gång när vi spelade vändtian sen. Igår begav jag mig hem till Sylvia och Sandra, där massa andra fanns också och så kollade vi på Melodifestivalen och sedan hängde vi ända fram till typ halv tre. Man märkte att det blev sent, för att jag och Sylvia blev helt flummiga (vilket vi givetvis aldrig är annars) och började TRÄNA kl 1 på natten. Det blev plankan, pilatesboll-övningar och lite yoga. Ah, jag glömde nästan, lite bicepsträning med lagboken också.

Eftersom vi sa i fredags att vi ska göra om spelkvällen så kommer Sylvia, Sandra, Mattias och även Daniel hem till mig om några minuter och så ska vi som de riktiga pensionärerna vi är dricka te och spela kort, jag måste ju vinna i vändtian för guds skull! Och så är det alltid trevligt att bjuda hem folk när man har gjort det så fint! :)

 

Hoppas ni har också haft en trevlig helg! :)

Vilken jävla skitdag, seriöst! Jag håller på att hosta upp mina lungor, har sovit bort nästa hela dagen, fått ett asdåligt betyg på tentan jag trodde gick asbra och nu har jag ingen aning hur man ska lösa tre av fem övningsuppgifter till morgondagens föreläsning... Skit, skit, skit! Jag vill gråta, bränna mina böcker och hoppa av skolan. Kommer ändå sluta som städerska, så varför ens försöka? GAAAAH!

Ajajajaj. Jag ligger i min säng fortfarande med världens äckligaste, jobbigaste huvudvärk! Sådan här huvudvärk har jag endast hört folk beskriva, men själv har jag nog inte fått erfara det. Jag skulle städa och plugga idag, så fort jag bara vaknade, men gud, nej, NEJ! Jag ställde mig upp för att göra frukost och varje gång jag rörde mig och på huvudet något, så var jag helt säker på att det var på väg att explodera! Dessutom har jag sådant sötsug trots att jag vet att vi inte har något sött (ok, något chokladigt) hemma och jag får inte äta sådant ändå! Det är ju bara 5,5 månad kvar till Australien, hur ska jag se ut då, med en godiskropp?!

 

Jag tror att jag nämnde att det var infomöte för oss utbytesstudenter igår, vilket, i min mening, saknade mening helt och hållet! Det koordinatorn för utbytesstudier pratade om, visste jag redan och på frågor, vare sig mina eller andras, svaade hon att hon inte vet och man ska kolla upp det själv. Ha! Vad finns hon där för och kostar pengar då, om hon ändå inget vet?! Nej, jag blev väldigt sur och ville nästan säga högt vad jag tyckte om henne och hennes roll där, men jag är inte så pass modig och jag vill ju inte bli av med min utbytesplats heller. Men jag tänkte att hon kan ta sig och kollade upp själv lite mer. Mailade om boende, som tydligen inte är garanterat som jag trodde fån början. Hittade ett annat visum, som heter Working Holiday Visa och är egentligen till för att jobba, men man kan plugga upp till fyra månader på den, vilket är precis så länge jag ska plugga där! Det visumet kostar nästan hälften så mycket som det riktiga studentvisumet och man kan komma och åka när man vill, men totalt fungerar det i 12 månader. Men fint, då kan jag åka dit tidigare och stanna ett tag efter terminen är slut, dvs om jag har pengar kvar! Dessutom behöver man inget antagningsbesked eller CSN-besked för att få detta visum, så jag kan i princip börja fixa det redan nu, men jag väntar nog tills jag har fått antagningsbeskedet, det ska tydligen bara ta en dag att få visumet ändå, så det är helt lugnt!

 

Det visade sig också, att kurser jag tänker välja har sina undervisningsdagar tisdag-onsdag-torsdag! Kan ni tänka er, ett sådant perfekt schema! Då kan jag åka någonstans på mina långhelger och så, underbart! 

Gah, jag skulle aldrig ha börjat kolla upp grejer gällande visum och allt, jag är så uppskrämd just nu att jag har ont i magen! Så mycket strul det verkar vara med visum och CSN. Saken är, att visumet är inte riktigt ett problem för svenskar, svenska svenskar. Men har man dubbelmedborgarskap blir det problem. Speciellt om man är medborgare i ett land som inte är med på Australiens lista över låg-risk länder, för det är Polen inte... Läste om en kille från Libanon (ok, Libanon ligger tydligen på high-risk, vet inte om Polen är där, men whatever) som väntade på sitt visum i en månad! Och med tanke på att jag kommer först kunna ansöka i slutet av MAJ och jag ska resa i JULI och jag VÄGRAR köpa ett flygbiljett innan jag har fått mitt visum, så känns det väl lite läskigt. LITE. Och sen CSN, som tydligen tar semester redan i juni och då ska jag söka studiemedel först EFTER jag har fått det slutliga antagningsintyget (i slutet av maj) för att kunna söka visum... Aa, asrädd. Tack och lov ska jag på infomöte imorgon och då ska jag sitta och fråga allt, även om jag kommer verka som värsta noob och tönt, me seriöst... Det är SÅ dumt, att universitetet i Newcastle bekräftar antagningen så sent! Tydligen ska de hjälpa med boende, men hur ska detta gå om det är SÅ SENT?!?! Kommer sluta med att jag får bo på något hostel eller något... Skulle gärna vilja få kontakt md någon som åkte dit förra året, så man vet vad man ska förvänta sig...

 

Vet fan inte om allt det här är värt alltså. Kommer få skulder (bara resan, visumet och passet kommer gå på ca 20 000 SEK...) och magsår av stress och det bara för att resa till Oz. Ska nog tacka nej till min plats ändå, ovärt ju...

 

 

AHAHAAHAH, aldrig i livet! 166 dagar kvar till den mest sannolika dagen att jag åker, fuckers! ;)

So, my blog is going to be a little bit different from now on. You've probably noticed the difference already, yes, I'm going to write in my blog in English, but not every post will be in English, some of them will be as usual, written in Swedish, but once in a while... Yeah, it's going to be a little bit different. You may ask yourselves why and I have an answer to that question. Everyone who reads my blog knows, that I'm going to Australia this summer and I will be staying the whole semester, which means that in over four months I will be forced (yes, forced is a good word, since I am quite anxious about all that non-Swedish/Polish speaking...) to use English in my everyday life, which may appear much easier than it's actually feels for me. Ok, I do know English and my English has become much better since I started studying at the university, since almost all the course literature we've been using was and still is in English, but it's a completely different thing when you have to use it all the time and be able to converse and stuff. I was chatting on omegle the other day and I wanted to write the phrase "the lack of humor" and I really couldn't recall how to say "the lack" and I was like "I'm not going to look it up on google translate", but I gave in after 5 minutes of thinking and when I saw you could say "the lack" or "absence" I was like "ofcourse! How could I forget?!". And that made me think that I should probably do something to improve my everyday English before summer, since I would be really embrassed if it would happen in real life, for example while talking to an hot Aussie-boy. See my point? 

 

And I do write about my everyday life in here in Swedish, so doing so in English will hopefully be at least a little bit useful to get used to the language. I will probably look up some words and phrases while writing here and hopefully learn and remember some of them, making my first days in Australia a bit easier, once again hopefully. And you who are reading this and seeing any mistakes, please, tell me! You know you can always leave a comment down below and it's really not going to make me sad, quite the opposite, I will be glad that I will not make the same mistake in front of some native speaker.

 

Yes, that was about that. The other thing I would like to write about is my hair! I went to my hairdresser today and she cut 10 cm of my hair! And, suprisingly, I wasn't even sad! I think it really looks good and healthy (can you say that hair looks healthy?) and I'm glad, that I've finally got the courage to do that, because I was talking about cutting my hair in a while now, but never doing it.:)

 

 

Take it easy mates! :)