Min mamma tycker om att gå runt i huset och klaga. Då höjer hon rösten, så att hon är verkligen säker på att alla hör. Ungefär så här brukar det låta (cirka varannan dag, om inte oftare; hände idag också).
"Asså gud. Jag orkar inte. Det är så smutsigt här. Man har inte kvar lusten att leva. Varför betala hyran, om man kan lika gärna flytta till ett soptipp? Man städar och städar och det är samma sak om och om igen. Jag orkar inte. Man kommer hem från jobbet trött som fan och måste städa. (här höjs rösten ytterligare) Om jag inte gör det, så gör INGEN det. Jag orkar inte (notera hur många gånger "jag orkar inte" kommer under monologet). Det här är inte ett hus, det är som i något stall. Det saknas bara att nån kommer och bajsar mitt i vardagsrummet. Varför inte? Det skulle inte göra större skillnad, det är så smutsigt. Jag orkar inte. Jag är trött efter jobbet. Jag har ont överallt. Ingen bryr sig. Alla vill bara leva bra, men ingen orkar göra något (med "alla" och "ingen" menar hon mig så klart). Jag skiter i det nu. Fyfan! Det får vara så, får ni leva i sådan skit, så kanske ni lär er att hålla det rent runt er (en kvart senare ser man henne städa igen)."

Standard.

Jag tycker inte om när folk skriver om hur emo de känner sig och så där, men jag har hört att om man skriver ner sina rädslor så blir det kanske lättare att hantera dem. Jag har en rädsla just nu. Att jag kommer inte komma in på det programmet jag vill gå på univesitetet. Det är så himla många fler som söker dessa program som jag vill gå nu, att snittet kommer höjas säkert mycket. Jag kan inte tänka på annat. Sedan några dagar tillbaka klagar jag på att jag inte kan sova och jag fattar inte varför, nu gör jag det. Jag är så ångestfylld som aldrig förr. Aldrig har dagarna under ett sommarlov gått så sakta och det inte pga att jag har tråkigt. Jag vill att det ska bli den 15 juli, jag vill ha besked. Även om jag inte kommer in, så kommer jag vara ledsen ett par dagar, sen kommer jag komma över det. Nu är jag så nervös, så rädd och så ovetande. Det kan verka löjligt, men det här är ju min framtid!

Jag försökte skaffa mig en uppfattning om varför man firar midsommar, men jag fattar inte riktigt. Det är ingen som föddes, ingen som återuppstod, inget nytt år som ska börja. Ganska onödigt faktiskt. Jag kom fram till att människorna helt enkelt vill ha ett extra tillfälle då de kan dricka sig fulla och ingen kan säga något, för det är faktiskt typ "tradition". Visst kul för ungarna att dansa runt midsommarstången, annars? Fira midsommar med tårta? Why liksom... Mamma bestämde att vi skulle äta potatis och sill idag, men det är bara ett sammanträffande. Vi firar inte midsommar. Jag vet inte om det vore annorlunda om vi bodde här längre tid. Ganska tråkigt.

För övrigt spenderade jag en trevlig dag med mina vänner igår. Vi började med att fika på Wayne's, där jag kunde dricka den godaste smaksatt latte som existerar. Denna gång blev det med vit choklad. Mumsi! Sen gick vi runt på Odeplan och sen tog vi oss till norra delarna av Stockholm för att kolla på ett ställe som Elin och Sylvia hade beskrivit i sin bok. Där tog vi en pizza och åkte hem. Jag var hemma efter 21 och kände att äntligen hade det hänt något iaf någorlunda kul under den här sommaren. Jag ska visserligen åka till Tyskland i augusti och vi ska antagligen hyra en stuga med min familj någonstans, men annars verkar det inte som att det kommer hända så mycket. Vi planerar att åka nånstans med mina vänner, men jag är tveksam om det kommer hända. Vi planerar alltid massor och sen blir det inte av. Det vore kul, men jag ska inte ha för höga förhoppningar så att jag blir besviken sen.

Har gjort om på bloggen. Det är lite tråkigt om dagarna, så då kan man pilla vid PS. Angående headern. Jag tycker om den, även om den kan verka konstig. Den skulle se annorlunda ut, men jag råkade förstora bilden som skulle vara med och så blev det så här och det fick vara så, för att jag tyckte det var coolt :P Det är för övrigt mitt favoritplagg, så det passar verkligen! (Topshop, 549 kr, så jävla dyrt, så jävla värt <3). Det viktigaste är att nu är bloggen i min favoritfärg, alltså LILA! Bättre än så blir det inte!

Nu har det gått typ två veckor av sommarlovet. Det känns som det var evigheter sen som jag tog studenten, kanske därför att det är inte mycket som händer just nu? Huvudnöjet är i dagens läge att kolla på alla Harry Potter filmerna med systrarna M, då den absolut sista kommer ju om en knapp månad. Vi hoppade över de två första, men nu ska vi se dem ändå och sen är den del 1 av sjunde filmen som vi vill ta så nära premiären som möjligt, annars kommer vi längta ihjäl oss fram till vi får se den sista filmen! För övrigt insåg jag att jag började läsa första boken när jag var 8 år gammal, alltså har Harry Potter varit en del av min uppväxt, kan man väl säga. Jag vet inte hur många gånger jag har läst dem där böcker och hur många gånger jag sett filmerna. Jag skulle gissa på att jag läst första delen ungefär 10-15 gånger. Och gissa vad, jag läser den igen, denna gång på engleska. Måste säga en sak, de är lika bra VARJE GÅNG! Som min vän Sylvia sa, jag kommer tvinga mina barn att läsa/se Harry Potter. Nördigt? Jajamänsan! Bryr jag mig? Inte ett dugg faktiskt! Låt mig säga det högt och tydligt: HARRY POTTER FOREVER IN MY HEART!

Det gjorde vi flera gånger om! Studenten är tagen! Den 6:e juni 2011 kommer för alltid vara kvar i mitt minne och inte som en vanlig dag, utan en helt underbar dag. Jag vill påstå att det var den bästa dagen i mitt liv! Vi började prick kl 8 med frukost hemma hos Lollo. Frukost, jordgubbar och en del chamagne blev det. Sen åkte vi till skolan för att bli fotograferade, sedan blev det utdelning av betyg och pris i skolan och efter det det efterlängtade utspringet. Vi vrålade studentsången om och om igen. Helt otroligt hur massa kort det togs under dagen, jag blir taggad i nya bilder på fb hela tiden och släkt och vänner skickar bilder också. Kul! Då glömmer man verkligen inte! Efter utpringet träffade jag min familj, släkt och vänner, tog emot massa kramar och gossedjur, så trevligt! Sen åkte vi flak, så hiiiiimla kul! Det var det jag såg mest framemot och jag blev inte besviken! När jag kom hem väntade alla mina gäster redan på mig. Vi åt god mat och hade det trevlig med varandra, mysigt värre! På kvällen blev det slutskivan. Jag var otroligt trött och även om jag inte vore det skulle jag tycka det var rätt tråkigt. Det var det enda som jag är missnöjd med gällande studentdagen, resten var top notch!!! :D

Vad det gäller utdelningen av betyg och pris... Betyg var som jag förväntade mig, inga överraskningar, jag är faktiskt rätt nöjd. Inga G och verkligen inga IG. Det skulle kunna vara några fler MVG:n, men aja det duger. Sen blev jag faktiskt tilldelad ett pris! Språklig raketkarriär blev priset kallat, jag blev så otroligt glad och rörd! När rekotorn gav mig priset sa han att det var det trevligaste priset att dela ut. Och sedan fick jag veta att det var min tyskafröken som föreslog att ge mig det priset! Jag har alltid tyckt om henne, men just då gillade jag henne mer än nånsin förr! Jag fick presentkort på Akademibokhandeln av värde på 200 kr som blir perfekt när man ska köpa block/böcker till universitet sen! Såhär led motiveringen förresten:


Såja! Nu är det sommarlov alltså! Jag har inte riktigt fattat det ännu, men så är det! Imorgon tar mina älskade vänner Elin och Sylvia studenten! Grattis på förhand sötisar! Ska på Sylvias middag efter deras utspring och efter det, på kvällen blir det slutskiva! Det verkar som att det kommer att vara massoooor med människor, helt ok ändå! ;) Tror vekligen att den kvällen kommer vara mycket mer lyckad än min egna slutskivan faktiskt! Jag kommer iaf inte vara lika trött! ;D

Jag blev även tilldelad ett annat pris! Jag blev nämligen

Klassens Dramaqueen, inte så oväntat! ;)

 

Så här glada var vi! Jag kommer sakna min klass lite grann faktiskt!

Vi spenderade trots allt tre år tillsammans.

 

Idag tänkte jag bidra med ett långt inlägg. Det är inte så att jag vill sammanfatta de senaste tre åren, men jag känner ändå att jag har rätt mycket att skriva. Så är det, imorgon är det studenten. Jag kan inte säga att jag väntat på den dagen i 12 år, jag spenderade trots allt de första sex åren i skolan i Polen, där det inte alls är så roligt att ta studenten, man firar typ ingenting. Men sedan den dagen jag upptäckte hur kul studentdagen i Sverige kan vara har jag längtat och nu är vi framme vid den dagen.

Tre år på gymnasiet har gått. Det kommer låta klyschigt, men det känns inte som tre, kanske som 1,5. Högst. Jag minns fortfarande vad jag hade på mig första skoladagen, vem jag pratade med först, var någonstans i föreläsningsalen jag satt och väntade på att bli tilldelad en klass. Jag var såå nervös. Idag är jag också nervös. Snart ska jag lägga mig, men jag vet redan nu att jag inte kommer kunna somna. Eller jag är inte nervös, inte alls faktiskt. Jag kan bara inte sätta ett ord på hur jag känner! Jag exploderar inifrån så glad jag är att dagen är kommen!

Klart var det sorligt att städa klassrummet och slänga alla tre åren man har tillbringat där i papperskorgen. Städa ut oss därifrån. Jag sitter och tänker att vår klass kommer aldrig igen sitta i våra soffor, äta lunch och diskutera om massa saker. Aldrig igen ska jag värma mat i skolans micro. Aldrig igen ska jag ta fram nyckel för att gå in i skolan på morgonen. Aldrig igen ska jag hjälpa till att pynta klassrummet innan jul samtidigt som julmusiken hörs i bakgrunden.
Jag kommer sakna mina klasskamrater. Jag kommer sakna mina lärare. Jag kommer sakna själva platsen. För även om ibland har det varit mycket jobbigt med massa läxor och stämmningen i klassen inte varit den bästa, så har vi ändå haft roliga stunder tillsammans. Dessa tre år har varit riktigt bra år. Jag har lärt mig massor och jag har även lärt känna massor med nya, trevliga människor och jag hoppas ha kvar iaf lite kontakt med iaf en del av dem.

Imorgon tänker jag ha riktigt kul! Jag kommer att behöva gå upp kl 6 på morgonen och kommer lägga mig ungefär 24 timmar senare, men jag känner på mig att det kommer vara en av dem bästa dagarna i mitt liv!
Även om det är nu någonting som tar slut är det nya tider som ska påbörjas. Jag önskar mig själv och även ina klasskamrater att tiden som nu kommer ska bli helt underbart bra! Puss å hej!