Min vän Sylvia publicerade ett inlägg på hennes blogg, där hon skriver att hon inte gillar folk som inte kan ta ett nej. Och jag kan inte mer än att verkligen inte hålla med henne. Vad är en människa som ger upp efter ett enda "nej"?! Fatta då alla uppfinnare, entreprenörer eller vi behöver inte gå så långt, killar som försöker bjuda ut tjejer, som skulle efter ett "nej" säga "okej" och gå iväg med huvudet nere? Nej, nej, nej. Visst kan det vara lite jobbigt med folk som tjatar, men herregud, då får man väl lära sig att vara assertiv, istället för att störa sig på folk som vet vad dem vill och tror starkt på sig sjäva och sin övertalningsförmåga. Desto mer blir jag förvånad över att höra sådant från just Sylvia, som pluggar till jurist. Jag tror att hon kommer i sin karriär få höra "nej" fler gånger än vad hon får höra "ja", kommer hon (du) ta det "nej" med detsamma? Undra hur bra det kommer gå då.. 

 

Ett exempel? Visst, min mamma ville inte dejta min pappa, men han var sådan som inte tog ett "nej". Hur slutade det? De var lyckligt gifta i 17 år innan sjukdomen skiljde dem åt.