... för att det var så otroligt svårt att säga hejdå och bege sig hem.  Jag grät. På riktigt alltså. Och nu är jag jävla deprimerad bara, för allt som har med Sverige att göra är dåligt och fel just nu. Man kanske kan tycka "den där tjejen har nog inget liv", men de där 5 dagarna jag tillbringade i den mest underbara staden i världen, var nog de 5 bästa i mitt liv. Jag tror faktiskt det. Det var super! Mycket trevligt med Hanna och Lisa, det går inte att inte skratta med de där tjejerna. Men det är själva London som jag blev kär i också. Staden. Folket. Vilka snälla människor det finns där, helt otroligt. När en man som knappt kunde gå, frågade om jag behövde hjälp med min väska fick jag fan tårar i ögonen. Det var fler tillfällen under den korta resan som jag blev övertygad att svenskarna är fittor i jämförelse med alla dessa gentlemen in the UK.

Jag blev övertygad över en till sak. Min engelska är sämre än jag någonsin trott. Hanna fick oftast sköta snacket, duktig som hon är. Blev riktigt avis, när jag hörde att folk trodde inte att hon var turist. Därför har jag bestämt mig för en liten tripp till London igen. Just nu letar jag sommarkurser i engelska där och det ser ljust ut. Det är inte så himla dyrt plus att csn hjälper till lite också. Så där kommer den underbara frasen två flugor i en smäll till användning. Jag kommer förhoppningsvis befinna mig i denna underbara stad igen, den här gången under en längre tid OCH förbättra min engelska. Även om det nog bara bli fyra veckor, så vet jag, som lärt mig ett helt nytt språk på ganska kort tid, att det kommer hjälpa mycket. Jag hoppas verkligen och tänker inte skjuta upp det, utan så fort jag har kollat upp allt med skolan, boende, resa, studiemedel bokar jag!